Sent ultraljud

I fredags, den 2 januari, var vi på ett sent ultraljud hos Barnmorskegruppen. Inget vi blev kallade till utan något vi valde själva - kontrollfreaket ville kolla så allt fortfarande stod rätt till med tillväxt, moderkaka etc och göra en könsbestämning. Marcus har pratat i hon-termer sen vi fick veta att vi väntade en flicka på rutinultraljudet, men jag har inte riktigt vågat tro på det, utan har hållt mig öppen för vilket som. Har hört och läst mycket om par som fått "fel" och hur detta kan påverka anknytningen till en början - att man kan få svårare att knyta an till sitt barn när man förväntat sig ett visst kön. Efter vecka 26 ska man med säkerhet kunna se könet, och visst - två tydliga blygläppar visade sig på skärmen! ;) Och allt såg bra ut - hjärtat slog fint, moderkakan låg kvar i framvägg, normal mängd fostervatten och bebis var varken för stor eller för liten. Men hon ville inte vara med på bild - vände bort huvudet varje gång (och eftersom bebis är så stor nu går det inte att ta någon hel eller halvkroppsbild) så barnmorskan gav upp till slut och sa "tyvärr, hon vill inte vara med på bild så ni får nog gå hem utan foto". Men det gjorde ju inget - nu kan jag vara lugn igen, och vi kan börja inreda bebis rum och köpa kläder.
 
Tidigt ultraljud för att bekräfta graviditeten vecka 9+0 | Ultraljudsbild från inskrivningen i vecka 12.
Ultraljudsbilden från RUL i vecka 17+5
 
 
 

En flicka!

"Kan du se om det är en hon eller en han" frågade M barnmorskan. "Ni vill veta kön?" frågade hon och vi nickade instämmande. Hon förde ultraljudsgivaren ner mot benen på fostret "den ser ut att ha navelsträngen mellan benen här så jag kan tyvärr inte se vilket kön" sa barnmorskan först, och jag tänkte direkt att det var ödet. Det var inte meningen att vi skulle få veta. Men i samma stund sa barnmorskan "Eller jo, nu rörde den sig lite. Det ser ut som vi har en flicka här! Jag tycker mig se två blygläppar, så det är mer än en gissning. Ja, vi tror på en flicka!". Sedan återgick hon till fosterdiagnostiken. Det var en mysig känsla att få höra att det är flicka, samtidigt kändes hon inte sådär stensäker som jag hoppats på. Men utan att vi bad om det avslutade hon undersökningen med att kontrollera könet igen: "nu har navelsträngen flyttat på sig. Jodå det ser ut att vara en flicka. Ser du blygläpparna där?" sa hon och vände sig mot sin kollega. "Var är blygläpparna menar du?" frågade jag. Barnmorksan pekade på två tydliga vita streck mellan fostrets ben på skärmen. 
 
Så vi ska få en dotter ♥
 
 

Rutinultraljud

Igår var vi på RUL på Sahlgrenska Östra här i Göteborg. Det var faktiskt första gången det pirrade i magen - jag var sådär mysigt nervös inför detta ultraljud. Vi har ju redan gjort tre ultraljud så det var ju inte första gången vi skulle få se den lilla puffen, men på något vis var RUL speciellt. Kanske för att vi bestämt oss för att ta reda på kön ;) men också för att vi skulle få veta hur allt stod till med puffens organ, utveckling och tillväxt. Vi närmar oss halva graviditeten och jag hade lovat mig själv att "vara gravid" efter det här och tro på att det faktiskt är ett barn därinne.
När vi kom fram hann vi inte mer än öppna dörren till ultraljudsavdelningen innan två kvinnor, med breda leénden på läpparna, sa: "Är det du som är Ulrica? Vi är så ivriga här så vi står här och väntar" och välkomnade oss in. Det visade sig att en av kvinnorna var under upplärning så vi fick veta att de skulle ta lite längre tid än vanligt. Jag blickade snabbt åt Marcus som förstod vad jag tänkte..."hoppas vi får en erfaren barnmorska nu som är säker på sin sak, annars vet jag inte om jag vågar lita på att hon ser rätt kön och så" hade jag sagt under helgen. Vi blev inte mindre skeptiska under tiden - hon fick tydliga instruktioner av barnmorskan men gjorde ändå "fel" och var inte alls bekväm med att föra ultraljudsgivaren över magen. Hon tryckte den hårt in i magen och det tog evigheter för henne att mäta huvud, lårben och mage. Till vår stora lättnad tog den erfarne barnmorskan över och styrde med säker hand ultraljudsgivaren över magen och dubbelkollade måtten snabbt och enkelt. "Du är kissnödig ser jag" sa hon och log lite. Sen gick hon igenom alla organ. Vi fick se magsäcken, njurarna, hjärnhalvorna, lillhjärnan, hjärtats fyra hålrum som hon kallade det, hjärtklaffar och förmakar. "Och här är urinblåsan, hen ser också ut att vara kissnödig" tillade hon. Vi fick också veta att moderkakan låg i framvägg (ventral) vilket innebär att den ligger mitt på magen som en stor mjuk stötdämpare. Därför kan det ta längre tid innan man känner sparkar från barnet och det kan även innebära att man känner av barnet mindre än önskat under graviditeten. Rörelser inne i magen brukar man känna som alla andra, men sparkar och buffar ut mot magen påverkas. Det är också först vid RUL som de kan ge ett mer exakta datum så vi fick nu veta att vi var i vecka 18 (17+5) och beräknas föda den 10 mars. Så bak en vecka i apparna och fram en vecka med BF.
Puffen v. 17+5