Rörelser i magen vecka 35

 

Minskade rörelser

I onsdags var vi på kontroll på förslossningen på Östra sjukhuset. Det började med att jag upplevede att rörelserna minskat betydligt i magen de senaste tre dagarna - inget jag hade nämnt för Marcus eftersom jag inte kände mig så orolig, men jag passade på att fråga min barnmorska i samband med att jag hämtade ut nya sjukskrivningspapper i onsdags. Hon blev bekymrad och tog mina ord på allvar. Jag blev inskickad till en av hennes kollegor eftersom hon hade en annan mamma väntandes "men även om hjärtljuden låter bra så vill jag att du åker in till förlossningen om du inte känt några rörelser på 4 timmar". Nu hade jag hunnit bli nervös och hann tänka en hel del innan barnmorskan till slut lade manicken på magen och jag hörde hjärtat slå. "Hjärtat slår som du hör, 144....och nu gick det upp till 170 här". Jag hörde riktigt hur det ökade fort och blev orolig att något var fel. "Hon blev nog lite stressad av att höra ljuden så vi sänker lite" sa barnmorskan, och hjärtljuden gick ner igen. "Nu är de nere på 140....129...". Nervös igen - ska det verkligen pendla sådär? tänkte jag. "Det låter jättebra, hjärtljuden går upp och ner precis som de ska. Vi skriver de på 152". Så fick jag gå hem. Lugnad av att höra hjärtat slå men rörelserna fortsatte utebli, och när jag informerat Marcus var det inte snack om saken - vi skulle åka upp till förlossningen. "Vi tar det säkra före det osäkra, hellre att vi kollar en gång för mycket än en gång för lite" sa Marcus. Både jag och han hade en tragisk händelse i minnet och kände att det inte var värt att tänka "äh det är nog ingen fara" - en vän till Marcus förlorade nämligen sin dotter strax innan hon skulle födas för att de väntade för länge... Väl uppe på förlossningen blev vi väl bemötta - de tog urinprov och jag fick ligga med CTG (mäter hjärtljud och rörelser)  20-30 min tills de konstaterade att allt såg bra ut. De var väldigt noga med att försökra sig om att även jag kände mig lugn innan de skickade hem oss - nästa steg hade varit ultraljud, fostervattenprov etc. Men de verkade säkra så vi var lugnade båda två och åkte hem. 
 
 
 
 

Återbesök för sköldkörteln

I fredags var jag på återbesök för sköldkörteln igen och tog nya prover - det visade sig att jag hade förhöjda värden så de fick höja dosen LevaxinFördelen med dessa återbesök är att de passar på att lyssna på hjärtat när man är där. Denna gång var det en rynkig liten barnmorska med ironisk attityd och skinn på näsan som tog hand om mig - precis vad jag behövde den dagen =) "Du är fullkomligt normal förstår du! Det finns dem som springer runt och säger att dem älskar sin bebis såååå mycket redan i vecka 12, men det ska du inte lyssna på. Det tar tid att knyta an, och du ska inte tro det händer direkt när ungen kommit ut heller - kärleken växer fram. Tro mig, du är helt normal och låter som en av de vettigare om du frågar mig!"
Iaf, hjärtat slog <3 Men även där var barnmorskan snabb att vifta bort eventuell oro när jag frågade om hjärtslagen: "Tja 140 nånting så det var så bra så!"  Så i längden föredrar jag nog min vanliga lugnande och förklarande barnmorska trots allt - jag vill ju veta exakt :) Och framförallt undrar jag varför det sjunker? Från 156 bpm vid inskrivningen till 148 vid rutinbesöket och nu till 140? Har även reagerat på att jag knappt hör hjärtljuden nu när vi lyssnar medan det ekade högt och tydligt i hela rummet första gången. Något att oroa sig för?